My walls
Mina föräldrar, pojkvänner, vänner. Den enda som någonsin brutit igenom mina väggar är mitt ex - ex, dvs Boyfriend.
Jag gör nästan samma sak, men jag brukar öppna mig för mina närmsta vänner. Sedan kommer muren. Jag får panik över att jag har berättat "för mycket" och låser mig totalt.
vrf börjar jag nästan gråta när jag läser din blogg ikväll?
tycker synd om dig, du förtjänar må bra
tack för du bloggar, saknat dig nu när du har varit borta. följt din blogg länge, och man ser på det du skriver att du är en stark tjej. antagligen starkare än du själv tror ;*
va rädd om dig och ha de bäst.
kissepuss!
Det är inte så sjukt. Det är ganska normalt egentligen. Jag tror faktiskt att de flesta som mår dålig, gått/går igenom saker bygger en mur kring sig. Det är en trygghet, för muren skyddar dig. Om du släpper in någon så finns risken att muren sakta men säkert försvinner och till slut har alla full tillgång och de kan såra dig och ta din trygghet ifrån dig.
Det är en naturlig reflex de flesta människor gör. Jag tror att det är en av de vanligaste grejerna man gör som människa när man har det svårt.
Stay strong!
Love /N
YES du är tillbaka!! Din blogg är verkligen grym, alltid alltid intressant och bra åsikter om allt. Dina tankar är verkligen kul å läsa för du ser på någon sätt annorlunda på allt än mig. Kram på dig!
har saknat dig.. haha. kan du inte berätta lite vad som har hänt under tiden som det varit tyst från din sida? åker du snart?
och vad menar du med ex-ex, ditt ex = boyfriend, men ex-ex = är ni tillsammans igen?
jag förstår precis vad du menar. Jag är precis likadan....de e så jobbigt, men endå så svårt att låta dom komma närmre.. man har lixom sin mur där ingen får komma in...
älskar din blogg..
känner igen mig i så sjukt mycket..
Plockar fram stora släggan och börjar bearbeta vägg nummer ett...