Känslan av viktnedgång
Jag kan fortfarande bli chockad när jag går förbi en spegel. I mitt huvud väger jag ju fortfarande 70 kg. Och titta på mig nu, jag väger ca 47 - 48 kg.
Jag väger kanske inte 44 kg till mina 176 cm längre, men jag är ändå smal... hur ska jag någonsin kunna bli frisk när dessa känslor ger mig sådan kick?
:/
Besök ett land där skönhetsidealet inte är detsamma som här. Kan vara tänkvärt.
vill du bli frisk?
Jag känner igen mig så mycket i det där.
Jag är 176 och väger 40,5 kg men jag lovar dig du blir aldrig nöjd endå.
För att du vet att du redan är smal och fantastisk som du är. Du behöver inte sträva efter något längre för att du redan är så fin du kan vara. Det är bra som det är. Försök att inse lyckan i det.
Det enda du ska fokusera på är hur du mår och njuter av ditt liv som bäst. Sluta sträva efter ideal och börja lev på det sättet som får dig att MÅ BRA. Självklart handlar det inte om att hetsäta eller att inte äta utan balansen. Acceptera att äta/inte äta är livet utan bara en del av livet.
Försök att lägga all fokus på allt som får dig att må bra. Fokusera på allt annat än mat/smal/kalori/skönhets-osv.-fixering. Mat är en del av livet men det är inte samma sak som livet.
Hoppas innerligt att du blir frisk och lär dig att njuta av livet. Ta en dag i taget.
/En stor Kram från Någon som har haft ett jävla helvete & vet vad du går igenom / haft samma problem