Att röka eller inte röka
Jag vet inte om jag har berätta det här eller inte, men jag har slutat röka i alla fall.
Så nu vet ni det.
Hej och välkommen 10% mindre förbränning.
Nu sitter jag här igen, helt stel av panikångest
Nu sitter jag här igen. Jag har inte sovit på två dygn.
Jag är inne på den här bloggen jämt. Och läser era kommentarer. Och läser. Och läser. Om och om igen. Men jag skriver ingenting. Jag skriver inga inlägg, jag svarar inte. Varför? Jag vet inte. För att jag som vanligt är handikappad och skjuter upp allting. Jag blir så glad av er. Och jag blir samtidigt så ledsen.
Jag har brutit ett revben. Blev knuffad på nyår, och jösses vad ont det gör. Det gör så ont att jag inte kan träna. Och kan jag inte träna så har jag svårt att äta. Och kan jag inte äta så kan jag inte sova. Och kan jag inte sova så blir jag aldrig bra i revbenen. Det blir som en ond cirkel... tröttsamt.
Jag orkar inte vara sjuk i den här förbannade sjukdomen mer! Jag vill vara FRISK. Och äta av mammas kanelbullar som hon har bakat. Och låta någon annan bjuda mig på mat. Och inte ha kontroll över ALLT. Jag hatar det, jag hatar det av hela mitt hjärta!
Anledning till att inte få anorexi
Som ni kanske märkt är jag INTE på bra humör. Varför kanske ni undrar?
Jag ska visa er varför. Lite senare, när min kamera bestämt sig för att fungera.
Jag har tappat en massa hår. En JÄVLA massa hår. Och sådant gör mig alltid på dåligt humör.
Nyår
Vad hände då, på nyår? Jo, jag blev antastad av en gammal gubbe, jag blev knuffad av en person så att mitt revben typ gick av, och min telefon har slutat fungera.
Men yäy, nyår är alltid lika roligt...!
Punkterad magsäck?
Vet ni vad jag precis gjorde? Jag låg i sängen, och sträckte på mig, för jag hade precis vaknat. Och så sjunker jag ihop ganska snabbt, och vrider mig samtidigt... alltså, fy helvete vad ont det gjorde i min mage! Det kändes som att revbenen punkterade magsäcken!
Jag kunde inte andas och jag kunde inte röra mig, bara ligga som en invalid och kvida. Nu börjar det gå över, men satan i gatan, det var inte skönt.
Hur lyckas man liksom? Det är bara jag som lyckas med sådant där.
Girls at the Playboy Mansion
Nu, ångest. Fet, fet, fet.
Jag får alltid ångest när det finns massa saker jag måste göra, som jag verkligen inte orkar. Sådant är så otroligt stressande, men tyvärr så måste det göras...
Jag har suttit och kollat på Kendra, Holly (min favorit!) och Bridget halva morgonen. Det egna livet blir lite enklare när man får slippa verkligheten för en stund.
Kram på er söta bloggisar, ni vet om att ni gör mitt liv lite enklare? Kärlek <3
Jenna J och Paris H
Jag måste lära mig att inte ta åt mig av vad andra säger. I bilen på vägen hem igår kunde jag knappt hålla tårarna tillbaka. Det gör så himla ont, varenda gång jag får höra sådana där grejer.
Och jag blir lika sårad varje gång. Och lika ledsen.
Äh, jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan ju inte gå runt med en skylt runt halsen ("jag är TREVLIG, prata med mig!") för resten av mitt liv. Även om jag skulle önska det.
Att fucka upp allt
Typiskt mig. Tänk er det här scenariot: jag och några killkompisar kommer till inflyttningsfesten. Jag SER att det är en massa tjejer där, som jag inte känner.
Jag tar av mig ytterkläderna och sätter mig och pratar lite med mina killkompisar. Och jag SER hur alla tjejer utväxlar blickar. En av tjejerna är riktigt trevlig. Men alla andra, jag ser deras blickar. Jag ser hur sura dom är, ni vet, riktiga tjejblickar.
Och sedan i efterhand, när vi åkte hem, fick jag höra av en killkompis vad den "trevliga" tjejen sagt bakom ryggen på mig. "Jävla blonda fjortis", var typ det snällaste hon sa om mig.
Ni känner inte ens mig, så varför i helvete dömer ni mig? Jag har inte gjort ett piss förutom att vara TREVLIG. Jag är inte ens speciellt högljudd eller dryg på något sätt. Jag är alltid snäll, artig, trevlig. Det är så fruktansvärt frustrerande! Jag vet inte var jag ska ta vägen.
ALLA dömer mig, hela tiden. På nyår så ska jag raka av mig håret. Jag ska bara gå runt i mjukiskläder. Eller så stannar jag inne resten av livet. Fan i helvete. Äckliga, utseendefixerade människor.
Jag om mig själv
Jag själv mår ganska bra. Har spenderat dagen med Boyie och nu på kvällen har jag suttit och snackat skit med mamma. Urmysigt!
Nu ska jag duscha och iväg på en inflyttningsfest, men jag kommer antagligen inte att dricka. Ha världens bästa lördag allihopa! Kram, kram, kram!
Civilingenjör
Jag vill gå en civilingenjörsutbildning, för er som frågade.
Mina händer skakar som tusan. Jag kan inte hålla dom stilla för allt i världen, ser helt sjukt ut. Trots detta så mår jag bra idag. Inuti. Så nu ska jag passa på att äta lite, eftersom jag inte har ätit så bra den senaste veckan.
Kram!
Frappé och matte
Det här tyckte jag såg riktigt gott ut. Nyttigt och fräscht, utan en massa äcklig alkohol. Recept hittar du här.
Jag har förresten upptäckt att den utbildningen jag vill gå kräver matte D. Hästballe, vad det suger. Matte är mitt sämsta ämne, hade MVG och VG i alla ämnen utom matten, som jag fick IG i.
Så vad fan gör jag med mitt liv NU då? Måste allt förstöras hela tiden?
Kan jag få må bra ?
Kan jag få må bra? Bara EN DAG, en HEL dag utan att gråta eller att vilja dö. EN dag, det är allt jag begär.
Det finns inte så mycket att blogga om just nu, förutom att mitt liv suger.
Jag valde den gamla vägen, och skippade den svåra vägen. Frågan är bara hur jag ska få detta att fungera... (ja, jag vet att jag talar i gåtor, men är jag FÖR tydlig så får jag så mycket dumma kommentarer.)
Skönhet, på insidan och utsidan
Killen jag var dödligt förälskad i för tre, fyra år sedan hörde av sig till mig idag. Han vill hitta på något, han tycker att jag är het. Han frågade om han fick chans på mig eftersom han var singel.
När jag var liten, så sade en tjej i skolan: "Alla barn som är skitfula blir alltid snygga ju äldre dom blir. Och alla snygga barn blir fula ju äldre dom blir." Och så använde hon MIG som exempel på den fula ungen.
Jag vet att jag ser bra ut. Jag är inte korkad. Till och med riktigt bra ut. Och det stör mig hur folk är så jävla utseendefixerade. När jag var ful var det ingen som brydde sig om mig. Ju äldre och snyggare jag blir, desto mer hatar jag mig själv. Går jag på fest så kretsar allt kring mig. Alla killar pratar med mig, tjejerna hatar mig från början men kommer sedan fram till att jag är snäll, ju mer dom pratar med mig.
Och det konstigaste är, är ju bättre jag ser ut, desto mer vill jag förstöra mig själv. Jag vill ta en kniv och snitta upp mitt ansikte. Jag vill raka av mig håret. Jag vill förstöra mig själv. För att folk ska se hur ful jag är på insidan... och inte bara titta på mitt yttre.
Upp och ner som alltid, i karusellen som kallas mitt liv
Kaos. Det är det som bäst beskriver mitt liv just nu.
Vad ska jag göra? Jag slits åt två olika håll just nu, åt det gamla, säkra, som gör mig gott. Och det nya, som innebär ännu mera ätstörningar och ännu mera problem. Men ändå så dras jag till det nya som en nattfjäril till ljuset... jag kan inte låta bli!
En sak till
Tack för att ni finns. Jag kan verkligen inte med ord beskriva hur mycket era kommentarer betyder för mig, det är ni som ger mig ork i vardagen!
Det ÄR verkligen ni som gör mig frisk. Jag är inte lika ensam längre, som jag var bara för ett år sedan.
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men ni ska veta att allt ni skriver tar jag till mig. Och det betyder mycket att ni orkar lägga ner tid och energi på MIG!
Som svar på en fråga: nej, Boyie och jag är inte tillsammans. Men ändå, någon man har varit tillsammans med i två år släpper man inte bara sådär. Och jag behövde sova, och jag är så stressad när jag är själv, hehe. Han lugnar ner mig.
Boyie
Boyie kommer över snart. Jag kan inte sova, och jag bara fryser och fryser trots alla filter och kläder. Boyie lovade lite värme, och för första gången på ett tag så mådde jag lite bättre.
Tragiskt att jag måste ha någon annan som får mig att må bra? Kan jag inte få må bra av mig själv...?
TACK, för att ni skriver sådana underbara kommentarer. Jag <3 Er!
Tragiskt att jag måste ha någon annan som får mig att må bra? Kan jag inte få må bra av mig själv...?
TACK, för att ni skriver sådana underbara kommentarer. Jag <3 Er!
Hata, hata, hata
Jag vill inte leva längre, alla som betyder något för mig har sagt att dom hatar mig. IDAG.
Hur lyckas jag? Vad gör jag för fel? Jag vill bara försvinna, så ni slipper mig sen!
Ge mig det här, och jag kommer inte finnas kvar länge.
JAG HATAR MIG SJÄLV SÅ JÄVLA MYCKET ATT JAG INTE VET VAR JAG SKA TA VÄGEN LÄNGRE.
Save me from myself
Bloggisar.
Det räcker med att säga att jag INTE mår bra. Inte någonstans faktiskt.
Jag måste ta tag i mitt liv... snarast. Förlåt för kass uppdatering, men jag ligger bara hemma i sängen och stirrar. Jag orkar inte göra mer.
Många, många kramar <3
This sucks
Men det här suger ju. Nu har jag lugnat ner mig, ätit ett mål till, trots att jag känner mig fetast i hela världen.
Vad som suger? Att jag ska upp och träna imorn bitti. Damn, jag vill ut och festa och röra på mig. Jag är grinig som tusan och jag vet precis vem jag sak ta ut det på!
Kram på er bloggisar! Hoppas att ni är ute och gör stan osäker, även utan mig.
Varför?
VARFÖR SABBAR JAG ALLTID ALLTING FÖR?
VARFÖR ÄR JAG SÅ JÄVLA VÄRDELÖS?
Varför kan jag inte bara vara perfekt för!!! FAAAN, att det ska vara så JÄVLA SVÅRT! Det är så frustrerande att jag blir TOKIG!
VARFÖR ÄR JAG SÅ JÄVLA VÄRDELÖS?
Varför kan jag inte bara vara perfekt för!!! FAAAN, att det ska vara så JÄVLA SVÅRT! Det är så frustrerande att jag blir TOKIG!
