Idag ska vi KRÖKA
Idag ska vi KRÖKA, med stora bokstäver.
Jag mår så ofantligt bra just nu! Inom en kort framtid så ska jag till London, träffa min babe, tävla, festa, leva livet.
Jag är ung fortfarande, jag lever livet. Träffa människor och må bra, det är något jag förtjänar! Ikväll så ska jag göra båda delarna. Jag ska ut och festa, och jag ska gå dit vinden för mig, för att vara lite poetisk / Pocahontas - ig.
(Jösses vad mitt humör svänger. Men jag tror faktiskt att det beror på era stöttande kommentarer - ja, jag tror det på allvar. Jag blir så fruktansvärt glad av att ni tar er tid att kommentera MIG! Tack för det! <3 )
Buisy Buisy Day
Idag har jag mycket att göra - det brukar också vara bra dagar, när man inte har tid att tänka för mycket.
Jag har precis ätit frukost, men sitter och mår extremt illa. Varför ska det vara så svårt?
Nu ska jag iväg till hästarna. Hoppas att ni får en bra dag! <3
Tack för att ni är fantastiska!
Ni måste skämta! Det här är ju ett skämt. JAG BARA ÄLSKAR ER! Kolla på inlägget under. Nästan 70 kommentarer! Det är ju helt fantastiskt, och alla är peppande! Jag blir så glad.
Känner nästan för att göra en fjortisblogg med tretusen utropstecken!!! Så exalterad blir jag!!!!
Nej, jag bara skämtar. Men åh, ni är så fantastiska. Jag blir så peppad av er! KRAM på er <3
Känner nästan för att göra en fjortisblogg med tretusen utropstecken!!! Så exalterad blir jag!!!!
Nej, jag bara skämtar. Men åh, ni är så fantastiska. Jag blir så peppad av er! KRAM på er <3
Att äta normalt
Jag kom på mig själv idag - jag har ätit normalt.
Frukost, lunch... nej, just det. Middagen gick åt helvete. Men ändå. Att ha ätit utan att tänka och utan att få ångest, det betyder så sjukt mycket för mig just nu.
Applåder, tack.
Avstängd från omvärlden
Jag har bloggat superdåligt dom senaste dagarna, jag vet.
Sitter knappt vid datorn, är knappt hemma, och när jag väl är hemma så sover jag. Typ.
Känns jättekonstigt, är så van vid att läsa allas bloggar... men det kanske är lika bra. Typ.
Jag hatar det här, efter ångest kommer apatin. När man bara sitter och bara är.
Ge mig något starkt, och ge mig det nu.
I wish you were right here
You and me babe!
Dödsångest
Jag KAN inte! Ifall det finns något högre väsen därute, någon Gud, snälla, hjälp mig.
Det gör så ont, jag kan inte andas!
Jag bara, jag bara, jag bara... jag orkar inte tänka, jag orkar inte leva, jag hör inte hemma här. Jag vill bort, högre, längre, framåt, VARTSOMHELST.
Jag sitter här med kramper och spasmer i kroppen. Jag är så rädd. Jag är så rädd, men mest för mig själv. Jag skrämmer mig själv. Så otroligt mycket...!
Det gör så ont, jag kan inte andas!
Jag bara, jag bara, jag bara... jag orkar inte tänka, jag orkar inte leva, jag hör inte hemma här. Jag vill bort, högre, längre, framåt, VARTSOMHELST.
Jag sitter här med kramper och spasmer i kroppen. Jag är så rädd. Jag är så rädd, men mest för mig själv. Jag skrämmer mig själv. Så otroligt mycket...!
Words like violence
Sticks and stones may break her bones,
but words could make herself stave to death.
"Det syns att du har gått upp lite i vikt sedan jag såg dig senast."
Under hela kvällen fick jag höra hur jäkla "tiny" jag är.
Sedan fick jag en kommentar. Och den förstörde allting.
Jag lever
Jag lever, men det fan nätt och jämt.
Boyie tycker att jag har börjat återgå till mina gamla vanor. Och det blir ju lätt så, när man är självdestruktiv, att man återgår till sina gamla vanor när man mår dåligt.
Den här helgen har jag levt som om det inte fanns någon morgondag, precis som på den gamla "goda" tiden. Jag har inte varit opåverkad en enda minut.
Jag förstör mig själv. Och jag kan fan inte sluta.
Boyie tycker att jag har börjat återgå till mina gamla vanor. Och det blir ju lätt så, när man är självdestruktiv, att man återgår till sina gamla vanor när man mår dåligt.
Den här helgen har jag levt som om det inte fanns någon morgondag, precis som på den gamla "goda" tiden. Jag har inte varit opåverkad en enda minut.
Jag förstör mig själv. Och jag kan fan inte sluta.
Kvällsfunderingar.
Jag funderar på att knarka ihjäl på mig Atarax. Undrar om det fungerar.
Man kan ju alltid hoppas.
Kärlek, kärlek, kärlek
Och hur i helvete gör man när man har känslor för någon annan än den man är i ett förhållande med...?
Långa förhållanden
Hur gör man för att få ett långt förhållande att fungera?
Jag tröttnar så himla fort i ett förhållande. Men ses man varje dag i två års tid så kanske man kan förstå det?
Hur gör man när man inte kan leva utan någon men samtidigt är så trött på personen att man vill slå ihjäl den?
Har ni några bra förhållandetips? Hur gör man för att få det att fungera?
Tomas Möller
Haha ja... Tomas Möller.
Jag har legat halvvaken hela natten och drömt om honom. Jag minns inte ens vad jag har drömt, bara att jag har drömt om honom. Sjukt? Ja.
Jag måste åka bort
Jag kommer att åka iväg snart. Allra helst skulle jag vilja åka någonstans där det är varmt, som L.A. eller Thailand. Problemet är ju att jag vill åka själv... vågar jag vara ensam i dom städerna?
Annars åker jag till mitt andra hem, London. Eller till mina släktingar i U.S.A. Så fort mina kurser är över så ska jag härifrån... jag behöver komma bort ifrån alla människor, alla problem, allt som håller mig nere.
Lite som har hänt dom senaste dagarna.
Tack för ert stöd. Bara för att ni är så underbart snälla så ska jag försöka förklara lite:
1. Min mamma och jag talade ut. Och allt kom upp. Mormors död, pappas misshandel av mig, hennes undvikande sätt, hur hon skiter i allt som händer och allt som rör mig. Allt hon sagt till mig och allt hon har gjort. Vi skrek och vi grät i nästan tre timmar, vi slängde grejer runtomkring oss och på varandra. Hur jag aldrig duger för henne, och mycket, mycket mer.
2. Dom (mamma och pappa) har talat om att sälja hästarna. Det kan komma att bli så.
3. Jag har börjat få minnesblickar från Det som hände. Jag sitter och skakar i hela kroppen bara jag tänker på det. När Det hände lovade jag mig själv att aldrig tänka på det, för jag vet att jag skulle bli galen mentalt av det. Mitt psyke skulle aldrig orka. Men mina barriärer har börjat falla, jag orkar inte hålla emot längre.
4. Jag uppdaterar sämre - ja, det gör jag. Dom senaste dagarna har jag knappt tagit mig ur sängen. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte leva, jag vill inte leva. Jag vill bara vara ifred.
1. Min mamma och jag talade ut. Och allt kom upp. Mormors död, pappas misshandel av mig, hennes undvikande sätt, hur hon skiter i allt som händer och allt som rör mig. Allt hon sagt till mig och allt hon har gjort. Vi skrek och vi grät i nästan tre timmar, vi slängde grejer runtomkring oss och på varandra. Hur jag aldrig duger för henne, och mycket, mycket mer.
2. Dom (mamma och pappa) har talat om att sälja hästarna. Det kan komma att bli så.
3. Jag har börjat få minnesblickar från Det som hände. Jag sitter och skakar i hela kroppen bara jag tänker på det. När Det hände lovade jag mig själv att aldrig tänka på det, för jag vet att jag skulle bli galen mentalt av det. Mitt psyke skulle aldrig orka. Men mina barriärer har börjat falla, jag orkar inte hålla emot längre.
4. Jag uppdaterar sämre - ja, det gör jag. Dom senaste dagarna har jag knappt tagit mig ur sängen. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte leva, jag vill inte leva. Jag vill bara vara ifred.
Skitliv
Allting har bara gått fel, det finns absolut ingenting som är positivt just nu.
Jag vet inte var jag ska börja. Jag vet inte ens om jag kan förklara så att ni förstår...
Det känns hopplöst, så himla hopplöst.
Och när mitt liv är så hemskt som det är just nu så tar jag ut det på maten. Jag äcklas av mig själv. Hur sjutton ska jag kunna stoppa in mat i munnen när det enda jag vill är att tyna bort och dö?
Jag satte mig i badkaret igår. Fyllde upp med vatten, höll huvudet under ytan. "Det vore så enkelt", tänkte jag. "Bara att ta ett andetag, så är det över sedan".
Men jag var för feg. Så istället fortsätter jag med min patetiska, löjliga viktnedgång, för då bryr sig folk om mig. Och jag slipper känna smärtan på insidan.
Jag är helt trasig
Katastrof är ordet som sammanfattar helgen.
I've really screwed it up this time.
Mest av allt känner jag för att skala av mig huden. Med mina naglar.
Jag hatar min äckliga kropp. Jag hatar, hatar, hatar mig själv!
CandyQueen
Vet ni vad jag ska göra imorgon?
Jag ska köpa godis. Jag är faktiskt nästan sugen på det.
På måndag ska jag träffa husläkaren igen, och se ifall jag har gått upp i vikt, så det passar ju bra med lite godis som kan göda min kropp. Heeh.
Utgång
Igår blev det en spontan - utgång för mig. Jag var arg och förbannad och tappade ett örhänge, som kostade alldeles för mycket för att tappas.
Nu mår jag inget bra, och det beror inte på alkoholen. Jag har bara allmän ångest, mest över örhänget. Jag hatar onyktra människor som ska klänga på en, det är verkligen det värsta med att gå ut.
Jagad av mitt förflutna
Jag vet att jag inte får tänka på Det som hände.
Ändå kan jag inte låta bli, ibland är minnena för starka. Det kan vara en lukt, en hårfärg, ett visst ljussken. Jag minns allt som hände, kristallklart. Och jag återupplever det, om och om igen i mitt huvud.
Jag orkar, orkar, orkar verkligen inte. Hur kan jag bli frisk? Jag är äcklig. Min kropp är äcklig. Min själ är smutsig, min kropp är vidrig. Jag vill inte längre... om inte smärtan syns på utsidan, vem ska då se den?
