A rock'n'roll love fairytale
Är det möjligt att vara kär i någon utan att ha träffat någon?
Jag pratar med min engelska rockare varje dag, men ibland går det ett par veckor innan vi kan prata igen. Och då slår det gnistor igen, direkt. Vi pratar om ALLT, livet, meningen med allt, musik, filmer, böcker, sex, och vi är så läskigt lika.
Som han skrev idag: "det är läskigt hur öppen jag kan vara med dig." Och jag svarade: "jag vet. Vi har en särskild connection."
Det är så sjukt. Det spritter i kroppen på mig när jag tänker på honom. Och han känner samma sak för mig. Ni vet hur det är, man ler när man tänker på "honom". Åh dear lord så sjukt detta är.
Jag har vuxit
Vet ni vad jag precis kom att tänka på? Hur mycket jag har vuxit.
Förut när jag blev inlagd kunde jag på något vis bli lättad. Läkare pratade med mina föräldrar och jag fick ligga i en säng och ha sköterskor som pysslade om mig. Jag slapp ta ansvar och jag fick vara det där lilla sjuka barnet igen, som mamma tog hand om och pussade i pannan.
Den här gången blev jag förbannad när dom pratade med mamma som att jag inte var där. Jag blev förbannad när doktorn kallade min psykolog för "inkompetent" och jag valde att gå därifrån när dom behandlade mig som en barnunge. Jag valde att inte sitta tyst och ta emot.
DET är nu ett framsteg. Jag är ingen crybaby längre.
Star Wars
Men myspys. Nu blir det Star Wars VI med mami. Myspys! Favoritaktrisen är fortfarande Natalie Portman, men måste erkänna att Hayden Christensen är sjukt lik Mark Hamill (Luke Skywalker) i Revenge of the Sith, vilket är bra gjort av casting - teamet.
Ja, jag är en nörd. What's it to you?
David Eddings
David Eddings är ju min idol, på något vis. Och om ni inte vet vem det är så förbjuder jag er att läsa den här bloggen förrän ni tagit reda på det.
I alla fall, jag läste ett så bra stycke i hans bok nyss att jag ville dela med mig av det:
"Jag var mitt i tonåren när jag upptäckte att jag var författere. Observera att jag inte skrev "ville bli författare". "Ville" har nästan inget alls med det att göra. Antingen finns det där eller så finns det inte. Om man råkar vara en, får man dras med det. Då skriver man oavsett om man får betalt för det eller inte. Man kan inte låta bli. När det går bra, är det som att sträcka sig upp mot himlen och dra ner eld. Det är bättre än att köpa något knark som går att köpa för pengar. När det inte går bra, är det som att föda fram en elefantbaby."
Så himla bra skrivet. Det är så jag känner. Jag kan inte sluta, jag vill inte göra något annat. Att vara författare är vad jag ÄR. Jag kan inte vara något annat.
Något ni inte visste om mig
Jag är besatt av dofter, men ni vet ju sedan tidigare att jag är beroende av parfymer.
Något ni inte vet är att jag har topp tre dofter i hemmet:
1. Rengöringsmedel. Jag ÄLSKAR lukten av rengöringsmedel. Helst Ajax Universal, den luktar fräscht.
2. Kaffebönor. Har små skålar med hela kaffebönor utspridda i rum. Ser läckert ut och luktar fantastiskt.
3. Vanilj. Tänk typ doftljusen ifrån Ikea. Mums...
Tråkigt!
Åh så tråkigt jag har.
Nu ska jag knata lite på min bok, vi hörs senare.
Down the road
A road you can not follow
I'm not sure anyone could
Straight down - yeah - straight down
On my way to hell
Past Mortal
Det känns som att jag borde stanna upp och tänka efter. Jag dog faktiskt på riktigt i lördags.
Jag känner mig som Nikki Sixx, som tog en överdos och dog, och åkte direkt hem från sjukhuset och överdoserade igen.
Man orkar liksom inte.
Jag dog.
I lördags dog jag. Jag fick hjärtstillestånd, segnade ihop mitt på gatan. Folk ringde ambulans och som tur var vaknade jag senare. Jag minns inte vad som hände, jag vaknade inte till medvetande förrän flera timmar senare.
Jag vet inte vad jag ska säga. Borde ta tag i mitt liv, men jag vill inte, kan inte, vågar inte.
Music
Suttit och pepprat iPoden full med härliga låtar. Laddat ner flera album, bland annat Cream, Dire Straits, Zeppelin, Sex Pistols, Thin Lizzy, CCR, Nirvana, alla Absynthe Minded album... New York Dolls... The Black Keys.
Fattar inte hur folk klarar sig utan musik. Musik är liv.
Just nu irriterar jag mig på att jag har skitkassa hörlurar. Ett tips är att ALLTID ha bra hörlurar. Mina högtalare hemma är sjuka, det blir en helt annan upplevelse med rätt ljud.
My walls
Jag sätter upp väggar för folk. Jag sätter upp dom mot alla.
Mina föräldrar, pojkvänner, vänner. Den enda som någonsin brutit igenom mina väggar är mitt ex - ex, dvs Boyfriend.
Mina föräldrar, pojkvänner, vänner. Den enda som någonsin brutit igenom mina väggar är mitt ex - ex, dvs Boyfriend.
Jag vill inte ha någon nära mig. Och det är det som är så sjukt: ni som läser det här... ni står mig så mycket närmre än så många andra. Ni står mig närmre än min egen mamma.
Hur sjukt är inte det?
Proud.
Fan vad jag skriver bra, egentligen. Sitter och läser igenom min egen blogg och klappar mig själv på ryggen för att jag är duktig.
Varför slutade jag någonsin skriva?
Avundsjuk
Sitter med albumet Showbiz från 1999 och hummar med i låtarna.
Jag erkänner: lite avundsjuk på Kate Hudson är jag, som får snuggla med Matt Bellamy.
Kan ni inte tipsa om lite band/artister ni gillar? Gärna rock men även annat.
Bloggisar...
... jag behöver en kram.
Jag önskar att jag hade en sådan person. Ni vet, som man kan skicka ett sms till och bara skriva: "kram", så kommer den personen och håller om en.
Jag önskar att jag hade en sådan person. Ni vet, som man kan skicka ett sms till och bara skriva: "kram", så kommer den personen och håller om en.
Förbannade jävla Motalabor
Hoppas ni njöt av eran taxiresa för 700 spänn. Förbannade jävla idioter. Äckliga Motala - bor.
Ja, jag har blivit skimmad eller vad det nu heter. Jävla idioter, tjäna era egna jävla pengar.
Kalorifreak? Jag? Neeeeej då.
Jag kan bli så chockad över att folk inte vet hur mycket kalorier det är i saker.
Det händer SÅ ofta att folk kan utbrista:
"Aah, visste du att det är så mycket kalorier i X?!"
Jag är en riktig kaloritabell. Jag kan sitta med mina vänner och dom kan fråga mig vad något innehåller, och jag kan förmodligen plocka isär den mest komplicerade rätt för att bedöma kalori - innehållet.
Jag har kunnat det så länge nu att jag har glömt bort hur det är att INTE kunna. Att vara ovetande om att Festisen du dricker innehåller 300 kalorier. Att knäckebrödet du knaprar istället för chips innehåller närmare 80 kalorier per skiva.
I miss those times.
SMS - konversation mellan mig och mamma
JAG: Yeah, totally! I d love that
MAMMA: Va bra, o väldans mycket tack
JAG: No problem dude! Say hello to Brussels from me and look at all the nice shopping opportunities, will you. But dont buy anything though, that ll ruin everything.
MAMMA: Hi hi nej kommer inte handla något då det inte finns några pengar
JAG: Yeah, that sounds EXACTLY like Brussels.
Jag har varit i Brussel två gånger. Första gången åkte jag dit utan pengar och var överexalterad över shoppingen. Åker en andra gång med pojkvännen - och vad händer då? Jo, MASSIVE VULCANIC OUTBREAK. Så jävla awesome. Jag hade med mig typ 15 - 20 000. Går och drömmer om all shopping men tänkte: "jag väntar till sista dagen."
AWESOME. Så kommer det förbannade helvetesmolnet från Island, och tvingar fram en räkning på drygt 5000 för att komma hem. Plus en hotellräkning på det förbannade 5 - stjärniga hotellet som var läskigt äcklig.
Oh, BTW, Bryssel har en fantastisk shopping. Det finns en liten "galleria", eller marknad kanske är mer passande, som är helt underbar. Inte för att jag har nyttjat den. Men ändå.
Nej, jag är inte det minsta jävla bitter. Eller jo. Åt HELVETE bitter. Jag orkar inte ens vara ironisk, så förbannad är jag.
Anal ife
Ja, jag kom precis på hur mycket kommentarer jag kommer få på grund av förra inlägget.
Jag har till och med en tråd på Flashback om det.
SKIT(höhö)kul. Nej, jag gillar inte att ta den i tvåan. Punkt.
Päls
Okay, so here's the deal: jag älskar denna väst. Se bild ovan.
Jag har köpt den i Sturegallerian för 1000 spänn. Och jag hatar att jag har gjort det.
Varför? Det är nämligen kaninpäls. Typ 20 söta små djur har fått sätta sitt liv till för denna lilla väst. Och den är populär. Alla mina vänner har den. Jag hatar mig själv för det.
Jag skäms. Jag skäms så jävla mycket att ni inte anar. Och jag blir så jävla arg när jag läser om bloggare som sparat i månader för att köpa denna lilla kanin.
Jag var ung och dum i huvudet, vad är eran ursäkt?
När jag var liten
När jag var liten brukade jag önska att jag var som min kusin. Hon var perfekt. Perfekt hy, perfekta betyg, älskad av alla. Hon är lika gammal som mig.
Jag brukade önska att jag hade knubbiga fingrar, som hon hade. Jag brukade be mina föräldrar om att gå till McDonalds, för där fanns fettig mat som jag kunde få knubbiga fingrar av.
Idag är hon smalare än mig också. Hon pluggar samma sak till samma yrke som mig. Jag brukade drömma om att döda henne, för alla älskade henne och alla tyckte att jag var "the black sheep". Det drömmer jag inte om längre.
Nu tycker jag synd om henne. För jag ser mig själv i henne.
En perfektionist. Fångad. Instängd. För alltid fångad i att tron att hon är perfekt. Pojkvän, toppbetyg, utseende, pengar.
Det är vad jag är. Fångad.
