My Ana Life

Det är så himla skönt att detoxa lite ibland! Och inte bara för att gå ner i vikt eller så, utan mest för att man blir så himla mycket piggare av det, och hela kroppen bara sprudlar av energi.

Hela dagen idag har jag bara frossat i frukt och tagit mina detox - tabletter. Man mår så fantastiskt bra utav det! För mig är det dock viktigt att jag inte detoxar för länge, då går jag ner för mycket i vikt. Men en dag eller två, det är precis lagom.

På tal om frukt så köpte jag äpplen idag, vet ni vad dom hette? Pink Lady. Urgulligt!

Jag är så mycket starkare nu än var jag var förut.

Jag handlade nyss med mamma, och lastade på med fem stycken cola light och fem stycken cola zero. Och jag lade i alla i en kasse, och jag orkade bära den utan problem! Jag har fått värsta armmusklerna.

Förut skulle jag ha svimmat bara av att kolla på kassen. Jaja, nu ska jag fortsätta äta fruktsallad! Puss på er, jag tycker så mycket om er <3

Så himla vacker.

Och vet ni en annan sak?! Maten har gått fantastiskt bra idag! Vill ni höra?

Frukost: havregrynsgröt med banan och russin, en stor kopp kaffe
Lunch: en macka med leverpastej och två "halvsmå" äpplen, nästan 1 liter vatten
Mellis: två mackor med leverpastej.

Jag åt frukost jättetidigt, åkte sedan till stallet och tränade. Sedan åt jag lunch och red nästa häst, och sedan nu när jag kom hem för en timme sedan så åt jag igen.

Det går mycket bättre att äta när man tränar och rör sig, för då hinner man inte tänka så mycket på maten. Jag är nöjd, för jag har absolut NOLL ångest och ändå så ska jag snart äta middag!

Kul med bra respons på det långa inlägget.

Nu ska jag äta blodpudding och keso, med lite majs.
Och jag vet att det är sent men jag ska inte kolla på klockan och jag ska njuta och jag ska INTE ha någon ångest.

Puss på er!

Mamma är arg på mig, som vanligt.
Och det betyder att jag går hungrig.

Mm, mat. Jag skulle kunna äta nästan vad som helst just nu.
Men jag får gå ut. Kanske köper en banan. Eller nej, förresten... ett päron. Eller ett äpple.

Eller så skiter jag i det för jag får ändå ångest.

Kommer ni ihåg att jag bad om EN bra dag i mitt liv? Utan krångel. Utan bråk. Utan ångest.

Vet ni vad? Jag tror att jag hade den igår. Igår hade jag noll ångest, om man inte räknar med natten till idag. Jag åt en massa och jag myste tillsammans med min mamma.

Idag däremot är jag mätt. Jättemätt. Men mamma hade handlat frukost, så nu, två timmar senare, sitter jag fortfarande med den och försöker pressa ner den. För ner ska den. Jag orkar inte göra folk besvikna i min omgivning längre...

Visst är det lustigt? När jag väl bestämt mig för att äta julmat så blir jag inte bjuden på det.

Jag har varit på flera middagsbjudningar och luncher nu över dom senaste tre dagarna, och varje gång har värden sagt till mig: "åh, jag är sååå trött på julmat, så jag tog lite annat istället!"

Fan, ge mig potatis och köttbullar och skinka nu när jag äntligen bestämt mig för att äta det! Haha, hela världen motarbetar mig?

Under julen har jag ätit: lax, kalkon, kyckling, kalv, stekt klyftpotatis, en cocoscola ifrån Paradisasken, äppelpaj, grönsaker, risgrynsgröt utan socker.

Inte en enda lussebulle eller pepparkaka. It sucks. Vad har ni ätit? Berätta om allt gott, hehe!

Jag kommer ihåg förra julen. Vi var bortbjudna till släkt (samma släkt som vi firade jul hos idag). Jag åt inte på en vecka i förväg för att jag var så fruktansvärt rädd för maten som skulle vara där. Och jag kunde inte njuta en sekund av det hela, ösnkade bara att vi kunde åka hem så att jag kunde spy upp maten jag hade ätit.

Nu när jag tänker tillbaka på det, fyfan vad sjukt. Korkat, idiotiskt. Jag var livrädd för mat.

Jag har ändå kommit så långt. Visst, jag har ätit dåligt en tid nu också. Men jag har ändå kunnat sitta och konverserat med folk, pratat med andra som om jag vore normal.

Sen är det ju inte så himla kul att få höra hur smal man är hela tiden, eller att folk tycker att jag äter långsamt och litet. Men hellre det, och att jag får må lite bra.

Jag fick i mig en Naturdiet till frukost. Nu har jag precis ätit middag. Och det suger. Jag är verkligen inte på "humör" för att bli frisk.

Jag vill döda någon, jag är så arg inombords just nu. Jag har inte sovit på över två dygn och allt jag vill är att få svälta. Det är tusen gånger bättre att ha ont i magen av svält än ont i magen av mat eller ont i själen för att man hatar sig själv så mycket.

Jag vet att ni fina människor där ute bryr er, och ni ska veta att det betyder så himla mycket. Det gör det verkligen. Men det är inte ni som måste stå ut med odugliga mig. Det är jag, och bara jag, som måste göra det. Och just nu klarar jag inte av det. Jag suger.

Jag mår riktigt dåligt just nu, och det är inte på grund av maten, utan något annat. Men jag vet inte vad.
Jag har inte ätit eller sovit på två dygn nu, knappt druckit vatten. Huvudet värker och kroppen SKRIKER efter näring.


Dessutom så lovade jag min tjejkompis att vi skulle äta frukost ute, så jag vägrar äta något här hemma innan dess. Då blir det två frukostar, och en som jag dessutom inte kan bestämma helt över. Det korkade var att när jag klev upp ur sängen imorse, kändes det som att jag skulle dö. På riktigt.

Och ändå kan jag inte äta. Jag drack en liten espresso från våran kaffemaskin. Det är inte ens en halv deciliter! Jag blir så frustrerad på mig själv. När ska det gå in i min tröga skalle att jag tar livet av mig om jag fortsätter såhär?

Nu ska jag berätta varför jag var sååå himla duktig igår:
Jag åt GLASS. En Sandwich. Med pepparkakssmak. Och jag åt nästan HELA!

Jag har alltid gillat pepparkaksdeg (men inte pepparkakor...) så jag tyckte om den. Den smakar som pepparkaksdeg med vaniljsmak i, inte alls så fettigt och äcklig och kladdigt som glass annars smakar. Jag tyckte om den!


(Fatta vad långt jag har kommit...! Iiih! Inget jäkla relaps nu bara.)

När jag var liten brukade jag äta en Skogaholmsmacka, rostad, med lite smör och massa kanel. Ursch vad det var gott. Testa det!

Idag kommer att bli en bra dag, jag har en massa saker att göra... inte så mycket tid att grubbla, alltså.

Jag mår inte bra, jag tror att jag är sjuk. Ont i halsen och ögonen brinner och huvudet är tungt.

När jag var mindre och var sjuk, brukade jag alltid äta en massa. Nu är det precis tvärtom, nu kan jag inte äta när jag är sjuk. Är det likadant för er? Slutar ni äta eller äter ni mera när ni är sjuka?

Jag hade en bra dag idag. En himla bra dag. Så jag tänkte, varför inte utmana mig själv? "Jag testar att äta KÖTT och PASTA".

När jag precis ätit upp får jag ett sms från en kompis, och jag vet inte varför, men jag fick jordens panikångest. Hon skrev inget speciellt, ingenting elakt, men PANG så satt stenen i magen där och kylan spred sig i bröstet.

Jag är fet, misslyckad, ovärdig, äcklig, tjock, värdelös, patetisk. Varför åt jag? Varför i HELVETE åt jag?

Vet ni vad jag sitter och tuggar på just nu?

ANANAS. Alltså, den där stora, palmliknande frukten. Jag såg den i mataffären i morse och tänkte "whatta hell, jag älskar torkad ananas, och riktig ananas är mycket nyttigare." (Jag gillar inte konserverad frukt, får för mig att allt ligger i sockerlag...)

Men WOW! Vilken jädrans smakexplosion!! Jag är helt lyrisk. Jösses, vilken fantastisk frukt! Den var helt galet god. Att jag inte vågat prova förut?

Testa!

Beställde: underbar tonfisk med goda bönor och frisk tomatpuré, ett ägg som side dish.
Fick: galet magont
Position: hängandes över toaletten.

Återbeställde: havregrynsgröt
Fick: magsmärtor som skar som knivar i magen
Position: liggandes i sängen, ihopkrupen till en boll, alternativt gåendes dubbelvikt

Åtgärd: svält

Jag är så himla töntig! Jag har precis ätit middag, tonfisk med bönor, ett ägg och lite tomatpuré.

Och jag har jätteångest. Jätte, jätte, jätteångest. Varför? Det är inte ens mycket kalorier i det där. Typ 110 i tonfisken och 48 i tomatpurén, 78 i ägget. Och jag åt inte mycket (eller, gjorde jag det? Jag har så skev uppfattning om vad som är mycket och vad som är lite). Speciellt inte eftersom jag bara har ätit havregrynsgröt idag, och sprungit runt en del OCH tränat.

GADDAMNIT, försvinn ångesthelvete.

Egentligen, fan vad långt jag har kommit. Jag sitter nu och funderar på vad jag ska äta för något till middag, inte OM jag ska äta något till middag.

Jag har jordens kval, för jag känner att jag skulle vilja äta en lussebulle (FATTA HUR LÅNGT JAG HAR KOMMIT! Jag VILL äta en lussebulle. Vill, vill, vill. Sen om jag gör det eller inte, det är en annan sak.). Men då vågar jag nog inte äta någon middag.

Jäkla skitteknik. Hatar datorer.

Vet ni vad jag ska göra ikväll? Jag ska dricka VARM CHOKLAD. Varför? För att jag har bestämt mig för att göra det.

Ett steg i taget, och det är väl lätt att hitta tillbaka i gamla vanor? Dricka varm choklad och titta på DH. I'm gonna do it... *whooo, andas*