My Ana Life

"Lycklig är den som inte sörjer över vad han saknar, men som glädjs åt vad han har." - Demokritos

DET är något jag behöver tänka lite oftare på.

Jag är glad över att jag har pengar som tillåter mig att göra vardagliga saker, om än små saker som att köpa kaffe ute varje dag.
Jag är glad över hästarna.
Jag är glad över att ha haft ett fantastiskt förhållande med en underbar kille.
Jag är glad över att jag har den här bloggen, för att den har fått mig att få kontakt med en massa underbara människor därute (haha, jag vet, jag är Sveriges största tönt).

Vad är ni glada för?

Varför blir man så glad över att höra "du har gått ner i vikt!"?

Och kom inte och säg att det är bara jag som känner så, för så är det inte.
Visste ni att dom sex orden kom över "jag älskar dig" ifall man fick välja vad man ville höra av sin kille?

Det är sjukt. Men ändå blir man så himla glad när man hör dom orden.

Läs det här. Ursch vad sjukt. Det är så himla sjukt och elakt.

Bara för att en person är känd betyder det inte att man kan bete sig hur som helst - och det är exakt samma sak som händer i bloggvärlden. Bara för att en bloggare har blivit känd betyder det inte att denne inte har känslor.

Vad är det som händer när en person blir "känd"? Vad är det som gör det okay att tracka ner på den människan?

Både kakao och blåbär innehåller mycket nyttiga antioxidanter.

Svenska forskare har undersökt personer som åt vit choklad, mjölkchoklad och mörk choklad. De som åt vit choklad och mjölkchoklad fick ökad insulinnivå och blodsockerhalt, medan den mörka chokladen hade bara marginell påverkan. Män och kvinnor reagerade dessutom olika på olika chokladsorter: för män var det mer negativt med vit choklad, och för kvinnor med mjölkchoklad.

Forskarna har också kommit fram till att mörk choklad kan rekommenderas till diabetiker och överviktiga. Liknande test gjordes med blåbär, i form av blåbärsdryck utan tillsatser eller extra socker, också med positivt resultat.

(Källa: SvD genom Hälsovakten)

Kalla det vad du vill, våldtäkt, misshandel, övergrepp... vad du än kallar det, så är det idag väldigt vanligt.

Det har hänt dom flesta. Och nästan alla skäms. Dom som inte skäms för det utan pratar ut om det (host - Blondinbella - host) får skit ifrån andra för det.

Jag gråter nästan varje gång jag läser om något sådant här - ni kanske kan gissa att det har hänt mig. Jag tänker inte säga vad eller hur eller någonting om det (det? DOM gångerna), för det gör fortfarande för ont. Jag gråter  varje gång jag tänker på det. Ofta skär jag mig/missbrukar alkohol/svälter också.

Det är så himla hemskt. Har ni blivit utsatta, eller känner ni någon som har det? Hur gör ni för att stå ut?

Ursch vad jag tjatar om socker. Men det här är faktiskt ganska läskigt, att det är så mycket socker bara i juice?!

Socker är aptitretande och gör så att vi äter mer, det orsakar diabetes och gör oss sjuka på en hel del andra sätt. För att inte tala om huvudvärken man får... hm. Då vet ni det.

Vet ni vad? Jag är riktigt jävla förbannad just nu. Riktigt, ruggigt, galet ARG. På vad?

Folk som ser ner på oss anorektiker.

Seriöst, vad fan är det för fel på er som ser ner på oss ätstörda? Jag kan FÖRSTÅ varför man ser ner på en människa som VILL ha anorexi, för det är faktiskt ganska tragiskt. Men att se ner på och känna sig bättre än någon som har en sjukdom?

Det är som att jag skulle se ner på alla handikappade. ALLA är lika mycket värda! Min anorexi gör mig INTE dum, hur mycket ni än vill tro det. Folk tror att dom kan behandla oss hur som helst - och vet ni vad? Det är FAN INTE OKAY. Inte okay någonstans.

Jag ser det överallt. Folk som skriver nedlåtande om och till anorektiker - fast det värsta är ändå dom som inte svarar alls för att det är en anorektiker. VAD är det som gör det okay? Tror ni att jag är dum i huvudet? Det är skillnad på att vilja hjälpa, ha medlidande och tycka synd om. Jag vill fan inte ha erat jävla medlidande. Jag vill inte att ni tycker synd om mig.
Vad jag VILL är att ni behandlar mig som en människa. Och att ni inte ser ner på andra med samma sjukdom som mig. Jag kan se er framför mig. När någon säger "anorektiker" snörper ni på munnen och ser lite överseende på varandra, kastar lite menande blickar. Det är för fan som i skolan, som mobbning. SLUTA MED DET GENAST.

Hade jag sett er i verkligheten hade jag gått fram till er och bitchslappat upp er.

Hörde ni vad Anna Skipper sade på Du är vad du äter?

"Jag tycker att du kan äta en avocado som mellanmål varje dag."
"Kan jag verkligen äta så mycket fet mat, blir jag inte tjock då?"
"Nej, rätt sorts fett sköljer bort det dåliga fettet, och det gör dig smal."


Här har ni Anna Skippers hemsida förresten.

Varsågod, här har ni receptet för anorexi. Jag kan ju lova att tårarna inte är "optional", och det är fan ingen "dash" anger. Fast det kommer senare.

Visste ni att korv bara innehåller 37% kött? Resten består av brödsmulor och vatten.

Och 37% kött är inte rent kött. Det är svål, brosk, senor och HUD. Fyfan vad äckligt!

Läste lite på innehållsförpackningen på köttbullar också. Bara massa E - nummer, men ändå mer kött än i korv. Men fortfarande, ursch vad äckligt. Tänk på vad vi stoppar i våra kroppar? Inte konstigt att folk mår som dom mår.

Vlada - är inte du välbetald supermodell?

I morse svimmade jag när jag gick upp ur sängen. Jag reste mig och skulle ta mig fram till garderoberna för att sätta på mig kläder, och det svartnade som vanligt för ögonen. Jag är van vid att det jämt svartnar för ögonen när man reser på sig, men det brukar försvinna om man bara står stilla en stund.

Det är så sjukt läskigt att svimma sådär, och speciellt eftersom man kan göra sig så himla illa. Jag slog inte i huvudet den här gången, och jag kviknade till efter bara ett par minuter, men andra gånger har jag svimmat och slagit i huvudet och blivit liggande så.

Nej men jag lovar, anorexi är glamouröst. Dör du inte av näringsbrist så dör du för att du svimmar för att du inte har ätit.

Har ni tänkt över det här med bloggfenomenet?

Visst är det helt fantastiskt att man kan skriva av sig all skit som man bär på, och allt blir genast mycket lättare? Och sedan finns det folk som kommenterar och ger feedback, det är ju helt otroligt bra! Bättre än något psykologsamtal jag någonsin varit på.

Jag har lärt mig att jag inte är ensam därute, att det finns folk som känner som jag. Och vet ni vad? Det är flera av er som ber om ursäkt för att ni använder mina kommentarsfält som diskussionsområde, men sluta be om ursäkt för det! Jag tycker att det är fantastiskt att ni gör det. Ni skriver precis som ni känner, och folk svarar precis som DOM känner. På så sätt får vi upp ögonen för anorexi, och andra ätstörningar. Vi blir mer medvetna och vi lär oss att vi kanske inte alltid har rätt om saker och ting. Och om inte det är en bra sak, då vet jag inte vad som är det!

Vi är alla så lika men ändå så olika.

Himla intelligent kvinna.

Var kommer anorexi ifrån? Är det för att vi jämför oss med modeller eller kändisar? Är det för att vi känner press från andra i vår omgivning?

Vad är det egentligen som gör att vi drivs till att svälta oss själva? Djuret människan har tre grundläggande behov: äta, sova och fortplanta sig. Anorektiker väljer alltså bort ett av våra grundbehov, något som alla människor behöver.

Jag vet att jag har sjukt höga krav på mig själv, hela tiden. Men dom kommer från mig själv, inte från omgivningen. Jag vet inte hur många gånger jag har hört att jag är smal och snygg och att andra vill se ut som mig, osv. Men trots det så duger jag inte för mig själv, jag vill alltid vara bättre. Jag tror att det är mina ambitioner som driver mig hela tiden, mina ambitioner och min vilja att vara perfekt.

Ni som har anorexi och läser den här bloggen... vet ni var ni "fick" er anorexi ifrån?

Äntligen en modell som är ärlig med sina kostvanor!

Här har ni en skitbra artikel:

Namn: Andrea Wahlgren
Ålder: 20 år
Familj: Min man Daniel Wahlgren, mamma, pappa, syskonen Erika, Jakob och Linda.
Förebild: Neale Donald Walsch, Ann Wigmore, Deepak Choppra och många fler.
Hobby: Living food, meditation och hälsa. Och musik så klart.
Agentur: Mikas Stockholm, Next Paris, Fashion Milano

Hur länge har du jobbat som modell?

- Ungefär ett och ett halvt år fram och tillbaka. Jag slutade i några månader efter att ha jobbat i ett halvår. Sen började jag igen och bytte agentur både i sthlm och paris.

Hur upptäcktes du?

-Det var en kvinna som heter Ingela. Hon jobbade som modellscout på stockholmsgruppen just då. Häftig kvinna... Väldigt inspirerande.

Vad är det bästa med att jobba som modell?

- Att man får träffa så oerhört mycket människor och folk som man aldrig hade haft tillfälle att träffa annars. Det är fascinerande att lära känna människor i den här branschen - på både gott och ont. Dessutom är det väldigt kul om man jobbar med positiva, glada och inspirerande människor.

Och det sämsta?

- Att man lätt tappar bort vem man är, då yrket handlar om ens eget utseende och hur man använder sig av sitt eget utseende. Till slut tror många modeller att de inte är något mer än sitt utseende och glömmer att vårda sitt inre. Dessutom att många tjejer måste hålla sig väldigt onaturligt smala för att bli bra på bild. Dessutom vet jag att så många unga tjejer som inte kan leva upp till dessa smala ideal blir sjuka av att se alla modeller. De borde veta att modellerna ocksa kämpar och att det inte ar enkelt for dem att se ut så där. Det gor ont i mig att småtjejer får ätstörningar på grund av att modevärlden ser ut som den gör idag.

Vad äter du själv?

- Jag är själv vegan och äter mest living food... det är nästan bara rå mat, alltsa inget som är tillagat. Jag tror att alla borde äta mer råa frukter och grönsaker. Men det har inte riktigt med modellandet att göra. Jag har alltid varit intresserad av mat, hälsa och matlagning. Det jag kan erkänna är att jag äter mindre än jag borde for att kunna jobba som modell i Paris. Man får lätt näringsbrist om man inte äter tillräckligt och är vegan. Jag måste verkligen tänka efter så att jag inte blir sjuk.

Är du smal naturligt? Eller måste du tänka på vad du äter?

- Jag är väl smal naturligt men...det beror verkligen på vad man jämför med. Jag menar, i den här branschen är inget smalt nog. Så jag antar att jag är smal men måste tänka på vad jag äter för att passa in i modevärldens smala ideal. Jag tänker på vad jag äter varje måltid och ser till att minska mitt intag av kalorier till det intag som gör att jag får de mått jag behöver.

Vilket jobb är du mest stolt över?

- Helt ärligt vet jag faktiskt inte. Jag blev väldigt nöjd med en story som kommer vara med i franska tidningen Stiletto i september. Men jag tror att jag är mest stolt över att jag ens har orkat vara i Paris och jobba i ett halvår nu. Det är nog hela grejen i sig som jag är mest stolt över.

Hur lång är du?

- 176 cm

Hur mkt väger du?

- Just nu har jag ingen aning... Men jag har mycket muskler pa min kropp och antar att jag är ganska tung i jämfört med många andra som är lika smala som mig... Dessutom pendlar min vikt två kilo upp och ned hela tiden. Men mina mått är just nu höft 89 midja 64 byst 83

I vilka länder har du jobbat som modell?

- Än så länge bara i sverige och Paris.

Är det inte ensamt att jobba som modell om man reser mycket?

- Det finns inget jobb som är mer ensamt... Jag har i perioder nästan gett upp bara för att jag tyckt det varit för ensamt... Du träffar människor, men inga människor som faktiskt bryr sig eller är dina vänner på riktigt. Dessutom är du aldrig ledig och kan lära känna vänner. Det tar tid att få bra vänner och modeller är alltid på vift. De reser alltid. Allt blir väldigt ytligt efter ett tag.

Kan man tjäna mkt pengar?

- Man kan tjäna extremt mycket pengar. Självklart. Om man får stora kampanjer och omslag for t ex vouge. Det kallas High Fashion. Gör man vouge tjänar du definitivt sjukligt mycket med pengar... Men man kan ocksa tjäna otroligt bra pengar på commercial-jobb. Det betyder att man gör tyska kataloger och t ex reklamfilmer för rakhyvlar... Allt möjligt.

Jag tycker du är extremt vacker. Har du bra självförtroende?

- Tack sa hemskt mycket. Men, Jag tycker att du ar fantastiskt vacker. Jag har verkligen inte bra självförtroende. Men även det pendlar som allt annat. Antar att jag skulle haft bättre om jag inte hela tiden hade behövt tänka på vilka mått jag har.

Vad har du för framtidsdrömmar och planer?

- Jag vill lära mig att meditera ordentligt och bli duktig på yoga. Dessutom vill jag skriva en bok och någongång fortsätta med musiken. För att egentligen är jag nog en sångerska i botten... Musik är så viktigt för oss människor. Det är välgörande vibrationer i de flesta fall och vi borde lyssna mer på musik. Vi borde använda alla våra sinnen mer.

Vill du ha barn?

- Jag vill absolut ha barn med min underbara man! Massor. Minst tre i alla fall.

Hur länge kommer du fortsatta jobba som modell?

- Time will tell, jag har ingen aning just nu. Jag måste känna efter hela tiden om det här verkligen är det jag vill göra.

Vem är din favoritfotograf?

- Jimmy Backius!!! Han är helt underbar och så positiv. Dessutom jobbade jag med en otroligt rolig fotograf för ett tag sedan. Han heter Andreas Ohlund. Vi hade så roligt tillsammans! Då var det riktigt kul att jobba!

Har du någon modellförebild?

- Nej, inte direkt... Då måste jag nog nämna en av mina närmsta vänner som heter Linn Asplund. Hon är modell på stockholmgruppen och IMG. Hon är min förebild för att hon skiter i allt och gör alltid vad hon själv vill. Dessutom spelar hon Hockey med killar och inget slår väl det. Hockey-Modellen Linn!

Hur förhåller du dig till droger?

- Droger är någonting som skadar kroppen. Många tar det. Särskilt modeller och dem som jobbar med det här. Jag är ofta i kontakt med det. Men det är verkligen ingenting jag skulle syssla med. Jag tror på att man ska behandla sin kropp som ett tempel i så stor utsträckning som man bara kan.

Så du menar att mångta modeller tar droger?

- Många modeller tar droger. bland annat for att dem är ensamma och försöker att hålla sig smala. Mest kokain.

Är dom flesta modeller smala naturligt? Eller bantar dom?

- Många ställer mig just den här frågan... helt ärligt... jag tror att många är naturligt så smala när de börjar modella. Många börjar ju så tidigt att deras kroppar inte hunnit utvecklats till en kvinna... sen brukar de flesta få problem med att hålla måtten när dem när en viss ålder. Av alla modeller jag träffat både i Paris och Sverige tror jag att ungefär 80 % måste tänka på vad dem äter, och många av dem verkligen hålla en sträng diet.

Anine Bing intervjuade modellen.

Jag har tänkt på en grej. När ett par gör slut, verkar det alltid som att tjejerna mår jättedåligt, jättelänge, medan killarna går vidare nästan med det samma.

Och det gäller verkligen ALLT. När jag och Boyfriend har bråkat, ligger jag vaken hela natten och mår dåligt. Boyfriend, å andra sidan, somnar på två minuter efter att bråket slutat (och ibland har det inte ens slutat, vi kan ligga rygg mot rygg och vara jättearga på varandra!). Varför är det så?! Sörjer inte killar?