När man inte kan sova
Har fortfarande inte somnat. La mig i sängen och var svinhungrig, så jag gick upp och åt två torkade aprikoser och en persika. Fortfarande inte trött dock... och det suger.
Vad har ni för tips för att kunna somna på kvällarna? Jag är trött på (höhö, så lustig jag är) att somna vid fem - sex - tiden på morgonen...
Panikångest
Äckliga jävla ångest! Jag HATAR att jag mår såhär!
Diamantmysteriet i Rosemond Hill och The Sims 2
Roligaste spelen någonsin. Jag älskar att spela spel!
Holla back if you hear me!
Fastlåst och fastbunden
Problemet är att jag inte kan göra något åt min situation. Jag är fastlåst i den. Och mer kan jag inte säga, men ni måste tro mina ord. Det finns absolut inget jag kan göra i dagsläget som tar mig bort från min mamma och mitt liv just nu.
Nu ska jag äta frukost och plugga lite. Yääy
A mothers love, part III
Tycker förresten att det är himla kul att ni försvarar min mamma. Gör inte det.
Min mamma har i hela mitt liv sagt att jag är fet. Att jag är äcklig. Att hon och pappa skildes på grund av mig, att pappa och hans nya flickvän skildes på grund av mig.
Jag är felet i hela hennes liv. Jag är hennes livs största misstag. Jag är "cementklumpen kring mina fötter som hindrar mig från att ha ett liv".
Jag är värdelös enligt henne. Jag har i hela mitt liv fått höra att jag aldrig duger, att ingen kommer att vilja ha mig, att jag är ful, att jag är tjock, att jag är lat.
Hon skyllde alltid allting på mig när jag var liten, hände det något hemma så skyllde hon det på mig vilket gjorde att jag fick stryk av pappa.
"Äter du nu igen?"
"Du borde uppsöka ett gym"
Är vanliga kommentarer från henne.
Sluta försvara henne. Det är hon fan inte värd.
Min mamma har i hela mitt liv sagt att jag är fet. Att jag är äcklig. Att hon och pappa skildes på grund av mig, att pappa och hans nya flickvän skildes på grund av mig.
Jag är felet i hela hennes liv. Jag är hennes livs största misstag. Jag är "cementklumpen kring mina fötter som hindrar mig från att ha ett liv".
Jag är värdelös enligt henne. Jag har i hela mitt liv fått höra att jag aldrig duger, att ingen kommer att vilja ha mig, att jag är ful, att jag är tjock, att jag är lat.
Hon skyllde alltid allting på mig när jag var liten, hände det något hemma så skyllde hon det på mig vilket gjorde att jag fick stryk av pappa.
"Äter du nu igen?"
"Du borde uppsöka ett gym"
Är vanliga kommentarer från henne.
Sluta försvara henne. Det är hon fan inte värd.
Sadest sadness
Jag HATAR mig själv, jag HATAR mitt liv.
Jag har verkligen INGEN. Jag är så jävla avundsjuk på er patetiska nollor som har familjer som bryr sig om er. Och ni bryr er inte ens. Ni har vänner som ringer er. Inte en enda jävla människa har ringt mig på över ett år, förutom en snäll pojkvän som nu har sagt upp kontakten helt med mig.
Jag har ingen i mitt liv. Jag har INGEN. Jag är alltid själv. Jag är själv hemma hela dagarna. Jag är själv när jag är med hästarna. Jag är själv när jag kommer hem på kvällarna. Jag är själv när jag går och lägger mig på nätterna. Jag är själv när jag ligger vaken hela nätterna och somnar klockan fem. Ingen ringer, min mamma jobbar jämt, min pappa bor långt härifrån och jag pratar med honom max en gång i månaden och då bråkar vi. Jag har inga syskon. Mitt liv går ut på att sitta på mitt arsle och inte göra någonting alls.
Tänk er att leva i total apati, totalt ensam, dag ut och dag in, i två år. Då har ni mitt liv.
Nicole
Puuh, vilken dag. Satt uppe halva natten och pratade med Nicole, alltid lika trevligt. Dock får man ju lite sömnbrist av det hela, hehe.
Sedan jag vaknat har jag ridit och tränat, knappt hunnit äta något. Åt ett litet vaniljrån i stallet, ni vet sådana där små rekangulära, ganska höga. Inte dom långa platta. (Haha, varför måste jag beskriva det så noggrant? Socker som socker liksom).
Men nu ska jag äta middag snart och skoja inte att det ska bli gott. Kram!
Att bli väckt på det värsta sättet
Grr, jag är så irriterad så att det känns som att jag ska sprängas. Allt går mig på nerverna just nu. Det värsta som finns är att bli väckt på ett dåligt sätt. Hela dagen blir liksom förstörd av det...
Att vara elak
Ursch, jag är så himla sur och grinig på allt och alla just nu. Jag har hunnit skrika på mamma och skicka arga sms till en person, och stört mig så till den milda grad på en vän att jag sket i att svara när hon ringde.
Jag hatar att jag är så himla elak. Det känns som att jag blir sjukare, min motivation vacklar just nu... hjälp?
Att leva en annans liv
Varför kan inte jag bara få vara någon annan...? Slippa vara mig själv. När jag var liten drömde jag jämt att jag var andra personer och levde deras liv.
Jag är superdeppig. Jag vet inte ens varför. Jag mår bara inget bra.
Det finns en sak som jag vill fråga, och för en gångs skull är jag faktiskt riktigt, riktigt allvarlig. Det är en riktig fråga. Och det är inte anorexin som frågar, utan JAG.
Det jag undrar är hur det kan vara så svårt att äta när man ändå mår så fruktansvärt illa? Jag får kramper i magen efter varje gång jag har ätit. RIKTIGA kramper. Det gör så jävla ont. Och så får jag sådana uppstötningar att jag spyr av mig själv.
Jag har aldrig, aldrig stoppat ner fingrarna i halsen på mig själv. Eller jo, kanske ett par gånger. Men det var flera år sedan. Efter att jag har ätit behöver jag bara röra lite på mig eller luta mig framåt, så kommer all mat upp igen. Hur fan ska jag få bort den reflexen? Det GÅR ju inte?
Att hitta en tvillingsjäl
Satan i gatan vad jag grät. Jag kunde inte hejda mig.
Var det Sanna som satt där, eller var det jag?
Precis allt som hon sade kunde jag ha sagt. Jag är precis likadan, jag är så lik att det är läskigt. Och jag bara grät och grät, för jag vet vilket jävla helvete hon har varit i och hur det är att vara sådär tom i själen och i kroppen.
Ursch, jag kan inte sluta gråta.
Min vän har inte en ätstörning, och det gör mig glad.
Jag satt och pratade i telefon med en vän igår, och sitter vi och snackar vikt (tragiskt, ja, men jag ville snoka lite).
JAG: Godis är väl gott, men jag kan inte äta det för jag blir alldeles hyper och kan inte sova och mår jättedåligt.
HON: Sedan blir man ju fet av det också.
JAG: Ja...
HON: Fast man måste unna sig det ibland.
JAG: (lite ledande) Ja, för man vill ju inte bli sjuk... man måste ju kunna äta allt.
HON: Precis! Man måste äta av allt.
Och såväl känner jag henne så att jag vet att hon inte ljuger. Jag har känt henne i över 15 år. Det känns bra.
Att berätta om mitt liv
Fy, vad ont det gör. I själen, den här gången.
Jag sitter och skriver på min berättelse. Jag skriver, skriver, skriver, läser, raderar. Skriver, raderar. Gråter en skvätt. Skriver mera. Går iväg en stund, kommer tillbaka, fortsätter skriva, får panik, raderar alltihop.
Jag lovar, imorgon kommer det. Men det är svårt, så fruktansvärt svårt. Jag vill ha med allt. Men ändå vill jag inte lämna ut allt.
Jag sitter och skriver på min berättelse. Jag skriver, skriver, skriver, läser, raderar. Skriver, raderar. Gråter en skvätt. Skriver mera. Går iväg en stund, kommer tillbaka, fortsätter skriva, får panik, raderar alltihop.
Jag lovar, imorgon kommer det. Men det är svårt, så fruktansvärt svårt. Jag vill ha med allt. Men ändå vill jag inte lämna ut allt.
Varför jag fick anorexi
Det har varit många som frågat hur allting började för mig. Det är så svårt att säga, och jag vill inte säga något som inte är sant eller inte är relevant. Jag ska försöka skriva ihop en början till den berättelsen, så fort den är klar kommer ni att få se.
Idag kommer jag dock att ha fullt upp... varför lär jag mig aldrig?
Men först - frukost. Tror att det blir flingor med yoghurt och banan.
Intelligens på hög nivå
JAG: På fettisdagen ska jag äta maaaassor med semlor, och sedan ska jag fasta fram till påsken!
BOYIE: Nej, varför det? Eller vaddå, vad är fasta?
JAG: Vet du inte vad fasta är?
BOYIE: Hm, nej, är inte det när man inte äter kött?
Jag lovar, jag kunde inte sluta skratta på typ en halvtimme. (Observera att jag skojade om semlorna och fastan).
BOYIE: Nej, varför det? Eller vaddå, vad är fasta?
JAG: Vet du inte vad fasta är?
BOYIE: Hm, nej, är inte det när man inte äter kött?
Jag lovar, jag kunde inte sluta skratta på typ en halvtimme. (Observera att jag skojade om semlorna och fastan).
Att slå i huvudet
Jag har slagit i huvudet, hårt, två dagar i rad nu. Ena dagen stod jag i köket och lutade mig mot köksbänken. När jag sedan "reser" på mig slår jag i baksidan på huvudet mot köksskåpen.
Igår vinglade jag ut från badrummet med min vanliga excellenta balans, och trillar rakt in i dörramen - pang! Pannan rakt mot träet.
Så himla klumpig. Det kanske är därför jag känner mig så virrig och snurrig i huvudet?
Nu ska jag åka till Horsien. Puss bloggisar <3
Stress i kroppen
Åh, jag hatar det här. Ni vet, när man är stressad i hela kroppen, man bara sitter och hoppar och kan inte sitta stilla mer än en minut.
Kanon - ont i magen får man av det också.
Är det någon som har något bra tips på hur man ska sluta stressa?
En kommentar, eller två, och en fråga till er!
Det var någon, eller egentligen två stycken som har skrivit att min blogg har börjat handla mest om kändisar. Jo, så kanske det är, men delvis så har jag alltid varit fixerad vid kändisar, mest för att jag själv vill bli känd. Jag vill bli störst, bäst och vackrast, och dom är redan där.
Men det handlar också om att jag inte tycker att det är så kul att vara så privat längre. Det känns som att jag blottar min själ för er, och ofta får jag en hel del dynga för det. Jag måste bli starkare först, innan jag vågar ta den risken igen.
Sedan vill jag inte vara ett dåligt föredöme för er. Till idag exempel, så har jag inte ätit någonting än. Jag ska äta lite nu. Jag vill egentligen inte skriva om det, för att jag VET att det är triggande för andra.
Vad vill NI ha ut av den här bloggen? Vad vill ni se mer av, vad vill ni se mindre av? Kom igen, det här är eran chans att bestämma.
Men det handlar också om att jag inte tycker att det är så kul att vara så privat längre. Det känns som att jag blottar min själ för er, och ofta får jag en hel del dynga för det. Jag måste bli starkare först, innan jag vågar ta den risken igen.
Sedan vill jag inte vara ett dåligt föredöme för er. Till idag exempel, så har jag inte ätit någonting än. Jag ska äta lite nu. Jag vill egentligen inte skriva om det, för att jag VET att det är triggande för andra.
Vad vill NI ha ut av den här bloggen? Vad vill ni se mer av, vad vill ni se mindre av? Kom igen, det här är eran chans att bestämma.
Jag är bra.
VET ni vad? Det här är super - exciting (för att vara lite coolt svengelsk). Jag fick jordens snilleblixt igår när jag red, så jag hoppade av hästen och kastade mig in i stallet och ringde mamma.
Och nu kanske vi ska starta ett företag tillsammans! Hur spännande är inte det? DAMN, jag är så SMART. Varför har jag inte tänkt på det här förut?
Nu gäller det att inte tappa siktet och fullfölja idéen. Jag har lätt för att tröttna om det inte går fort, men sådana här saker tar tid.
Yääy, jag är så himla glad!
Jag är sjuk - i huvudet
På riktigt, drömde sjukaste drömmen någonsin nyss. (Ja, jag somnade och nu kommer jag inte att kunna sova ikväll igen).
Jag drömde att jag var tillsammans med Hugh Hefner och att vi lekte kurragömma. Sedan var jag kompis med en tjockis, alltså en RIKTIG tjockis, typ 200 - kilosklassen. Och han tvingade mig att gå och köpa mat på McDonald's åt honom och ta hem den till honom.
Sedan drömde jag att jag var så sugen på Donkenmat att jag höll på att dö. Jag typ dreglade i sömnen. Jag hade sådana SUG efter den maten att det var sjukt. Sedan vaknade jag och mådde jätteilla.
Sjuk? Jag? Nej, inte alls.
