Anorexia gör dig korkad




"...Sen såg jag ju även att jag blir smalare och smalare, och nu älskar jag att se mina höft, och revben komma fram mer och mer. Men ju längre tiden går, så kan jag koncentrera mej allt mindre. Jag är lixom med på det jag ska göra, med kroppen.. Medans min hjärna inte kan tänka, eller någonting. Jag kan knappt vara närvarande när jag ska göra någonting längre. Flera gånger har jag brytit ihop och nästan gråtit bara för att jag inte kan tänka på det jag gör. Har det här med att jag inte äter att göra? Eller kan det vara någonting annat tror du?"


Fick en intressant kommentar. Ni som har följt bloggen under en tid vet ju att jag ofta skriver att jag inte är korkad för att jag har anorexi. Att få en sjukdom gör en inte korkad, jag är inte ointelligent.

Sanningen att säga så är min största rädsla att bli korkad. Ja, jag är livrädd för att bli dum. För att bli ointelligent.

Min psykolog förklarade det här för mig:

När man inte får i sig tillräckligt med energi (kalorier) går kroppen in på sparlåga för att överleva. Det vill säga, den energin som du får i dig går till hjärtat för att det ska kunna slå, lever och njurar. Kroppen prioriterar inte hjärnan.

Det läskiga är att om du inte får tillräckligt med energi till kroppen, så att hjärnan får sin del, så kommer din IQ att sjunka. Det som är ännu läskigare är att när du sedan börjar äta igen (för antingen börjar du äta eller så dör du) kommer inte IQn att höja sig igen.

Så: anorexia gör dig korkad. Det sänker din IQ och gör dig dum. Tyvärr. Börja ät i tid!

Dåligt av "storbloggare"








Tänk dom som tjänar tusentals kronor på att blogga. Håller ni inte med om att man blir irriterad på deras uppdateringar?

Olika medier har ju räknat ut att storbloggare som Kenza och andra tjänar i snitt 90 000 kronor i månaden. Tänk dig själv att tjäna nästan HUNDRATUSEN i månaden på att skriva tio rader TRE gånger om dagen, och sedan slappa resten av dagen! Det är sjukt.

Den enda av storbloggarna som uppdaterar någorlunda är Kissie. Hon slänger in fem (ganska värdelösa, men ändå) inlägg om dagen, minst.

Tacka vet jag gamla Alex Schulman - bloggen. Han uppdaterade fem, ibland fler, fantastiskt roliga inlägg varje dag. Han förtjänade sin lön.

Tips mot ångest och panikattacker



Ni vet hur det känns när man bygger upp en panikattack?
Hur man börjar andas snabbare, man blir orolig i kroppen, känner obehag, krypningar osv? Man får ofta ont i olika delar av kroppen, vilket sprider sig vidare till ett crescendo.
Sedan börjar man hyperventilera och har nu kommit upp i total panik. Till slut svimmar man, om man låter det fortsätta.

Det viktigaste för att stoppa en panikattack är att kontrollera andningen. Man måste andas långsamt och med hela magen (diafragman).

En annan sak man kan göra när man känner att det är på väg är att koncentrera sig på något annat. Om du sitter på en lektion, koncentrera dig på vad läraren säger och lyssna INTE på din kropps signaler. Ångesten ebbar då ut så småningom och innan du vet det så är det över!

Till sist, varma bad är ångestförebyggande. Ta ett varmt bad och koppla av!

Att vara källkritisk



Jag blir så irriterad när jag tittar på nyhetsmorgon eller läser nyhetstidningar. Alla skriver om hur dåligt det går för alliansen och hur dåligt dom hanterar lågkonjunkturen.

Jag säger inte att dom gör allting rätt, men dom hanterar ju situationen precis som dom har sagt från början att dom ska göra. Sedan är det ju en annan sak om man inte gillar deras politik eller inte.

Lita aldrig på tidningar eller media! Tänk på att olika medier har olika inriktningar. Aftonbladet är till exempel socialistisk (tänk efter nu... har ni någonsin sett något positivt skrivet om alliansen i AB?)

Sanningen om laxermedel

Ni vet ju hur jag är, jag måste alltid ta reda på allt och kunna allt om allt. Jag måste alltid plocka isär allt i beståndsdelar och ta reda på hur det fungerar.

Nu har jag tagit reda på exakt vad laxermedel gör.

Som ni säkert vet så sköljer laxermedel ut allt bajs. Laxermedel hjälper till att tömma tarmen. Det negativa är att laxermedel sköljer ut allt bajs innan näringsämnena ifrån tjocktarmen hinner tas upp.

Från tjocktarmen tas protein upp, protein som förs vidare till hjärnan (har för mig att det var hypothalamus), och som hjälper hjärnan att fungera.

Kortfattat: att använda laxermedel hjälper dig inte att gå ner i vikt, men det gör så att din kropp inte får i sig alla näringsämnen. Summan av kardemumman: det gör dig korkad att använda laxermedel.

Egoina



Jag tycker så fruktansvärt synd om Egoina (som hon väljer att kalla sig). Gulligare tjej får man leta efter, verkligen.

Låt det här bli en läxa, barn. Bli kär och älska andra, men håll det på en normal nivå. När man fallit handlöst för en person och den personen inte känner samma sak så gör man sig illa. Eller när man släpper allting och bara kan tänka på den där personen.

Vänner ska man alltid ha kvar. Man ska alltid ha egna intressen. Man måste behålla en viss mystik i ett förhållande.

Och för allt i världen, tro inte att ni kommer gifta er med personen ni blev tillsammans med när ni är 15. Din mormor och morfar kanske gjorde så, men då bestraffades "horning" med stenkastning.

Föräldrar och självmord

Hörni. Nu lugnar vi oss lite.

Jag är en trevlig människa. Väldigt snäll och omtänksam, och jag skriver aldrig något för att såra någon annan. Det verkar som att några av er har föräldrar som har tagit livet av sig, och till er vill jag säga förlåt. Förlåt om jag sårade era känslor. Verkligen.

Till er som säger att jag har dubbelmoral: ta er i röven. Why? För att jag inte har ett litet barn som inte kan klara sig själv. Det jag gör är kanske sårande för folk i min närhet, men inte fan är det oskyldiga barn som inte klarar sig utan mig.

Ett barn har ingen möjlighet att ta hand om sig självt. Dom människorna JAG skadar med min ätstörning är min mamma (som närmar sig 50) och min pojkvän, som är tillräckligt gammal för att kalla sig själv vuxen.

Förstår ni hur jag menar?

Självmord är fegt



Håller ni inte med?

Läste en artikel i dagens Metro om en tjej vars mamma tog självmord. Och jag blir så in i helskotta förbannad.

Hur FAN tänker man när man som förälder till ett litet barn tar självmord? Det är så fruktansvärt egoistiskt att jag blir alldeles matt.

"Min mamma mådde så dåligt..." Men du själv då? Hur bra kan du ha mått när din mamma bara tänkte på sig själv och sket i dig? Det är inte synd om din mamma, det är synd om dig som blir lämnad ensam kvar!

Jag blir så arg. Självmord är den feges utväg! Vad tycker ni?

Sammanfattning av My Ana Life



Det här, mina vänner, är en ovanligt klok kvinna / man / flicka / pojke / whatever som har skrivit:

"Vad är det då värt att fortsätta vara anorektiker när du inte ens har ett liv? När du inte ens kan vara ute bland folk och visa upp att du är skitsmal? Vad för vits är de att fortsätta vilja vara supersmal ifall ingen ser? Du lider helt i onödan för ingen annan bryr sig om du väger 20 kg mer men för dig är det hela världen. "


Anonym, du slog precis huvudet på spiken. Det där är anledningen till att jag bloggar, anledningen till att jag inte är pro - ana, anledningen till att jag är negativ till anorexi och ätstörningar... anledningen till varför jag skriver om min misär, varenda jäkla dag: för att ni ska se det och kanske hinna sluta i tid. Och inte sluta som mig, ett darrande vrak som sitter hemma eller inlåst på psyk.

Massa, massa kramar på er där ute. Jag tycker om er! <3

Självkänsla och självförtroende



Det är skillnad. Självförtroende är det du visar utåt, och självkänsla är att du vet att du är värdefull, oberoende yttre av faktorer.

Jag har bra självförtroende. Andra människor som träffar mig tror att jag älskar mig själv. Det jag måste träna på är min självkänsla - det vill säga, jag måste säga till mig själv: "jag är bra som jag är. Jag duger bra precis som jag är, jag måste inte bevisa något för mig själv".

ALLA är värdefulla, och ALLA duger precis som dom är. Man måste inte ha allt för att betyda något, och man måste inte ha allt för att må bra.

Det var nu dagens Buddha för er.

Är ätstörda för känsliga?



Läser runt på lite bloggar. Ätstörningsbloggar, alltså.

Jag undrar om det är så att vi är mycket känsligare än "alla andra". Vi bryr oss mer, vi är mer närvarande, vi är mer godtrogna. Vi blir strålande lyckliga över något så fjantigt som att gå ner i vikt, men mest för att vi vill avskärma oss från verkligheten.

Det känns som att... det finns så mycket smärta i världen. Och vi känner det. Och vi hatar det. Och så tar vi ut det på maten. Antingen som bulimiker, anorektiker, UNSare, eller kanske till och med ortorektiker. Ätstörda, i alla fall.

Vad tror ni?

Elle's story, anorexia.



Micha frågade vad jag tyckte om den här videon.

Om det är en sann historia (man måste ju vara källkritisk) så är det förbannat sorgligt. Jag fick tårar i ögonen.


Samtidigt blir jag så avundsjuk. Varför har JAG ingen som håller mig i handen och lovar att det ska bli bra igen? Varför har jag ingen som älskar mig och vill vara med mig?

Moderaterna och otur



Jag erkänner villigt att den blåa politiken inte fungerar när det är lågkonjunktur. Då är Socialdemokraterna mycket starkare. Det trista med det här valet, och andra val, att alla alltid ska smutskasta varandra.

"Socialdemokraternas politik går ut på..." sagt av Moderaternas huvudkandidat.
"Moderaterna klarar inte av..." skriker Socialdemokraterna.

Så himla löjligt. Har ni tänkt på att dom beter sig som man gjorde i sandlådan? "Min leksak är finare än din!", "jag är bättre än du!"

Sick of it.



Vet ni vad jag är trött på?

Det finns många, många anorektiker där ute som är sin sjukdom. Som tycker att det är skönt när folk tar hand om dom, som tycker om när folk daltar med dom, som tycker om när dom får omsorg.

Jag hatar det. Jag är INTE min sjukdom - jag fungerar bra. JAG är inte korkad för att jag svälter mig själv - det är bara en del av mig. Anorexin är korkad, men JAG är inte korkad.

Många tjejer (och killars) anorexi har pågått i många, många år. Det styr deras liv, det styr deras tankar, det styr deras vardag. Min anorexi förstör mycket för mig, men inte på långa vägar allt. Ärligt talat så tror jag att anorexin har lärt mig en hel del - som ödmjukhet, till exempel, och att hålla käften ibland.

Det jag skriver här i bloggen är bara en liten del utav MIG. Jag är så mycket mer än min ätstörning. Missuppfatta mig rätt - jag hatar sjukdomen, den förstör livet, den förstör verkligheten, den förstör för andra människor. Men jag är trött på att tryckas ner på grund av den, jag är trött på att vara mindre värd på grund av den, jag är trött på att höra talas om den. Jag är trött på att jag är anorexi.

Ni andra anorektiker där ute, är inte ni också trötta på det? Vad tycker ni? Är ni inte också trötta på att bli nedvärderade och tilltalade som en anorektiker? "Lilla gumman, det är inte farligt med en sked yoghurt..." För i helvete, vi är inte korkade fem - åringar, även om vi beter oss så ibland.

Gå ner i vikt med hjälp av fett - LCHF

Blir man inte trött på sådant här? Ja ja, we've heard it before.

Man går ner i vikt av att äta ensidigt. När ska folk förstå det? Ät bara bacon och jag garanterar att du går ner i vikt (om du äter tillräckligt lite dock, men det är ju en annan sak).

Men hur bra mår kroppen utav det egentligen? Att bara käka fett. Schysst kroppen måste må på insidan. Tänk er själva, att bara äta fett... kolhydrater är ju det som gör att vi orkar tänka och orkar fungera. Hjärtat mår bra av fett men knoppen mår bra av kolhydrater?

Jag har alltid ätit ensidigt. Jag snöar in på en rätt och sedan äter jag den tills jag nästan spyr för att jag blir så trött på den. Jag måste lära mig att äta mer allsidigt, och att äta det som är bra och gör min kropp gott. Jag måste börja lära mig att ta hand om min kropp... tänk vad den har fått stå ut med.

Tänk om jag skulle sköta min kropp lika bra som mina hästar. Snacka om att jag skulle må bra.

Jag är fanimej skitsnygg och jävligt intelligent



Det ni. Sug på den en stund.

Varför är det okay att säga "jag är intelligent" men inte "jag är snygg"?
När jag säger att jag är smart, då nickar ni och skriver "duktig flicka, ja ah, det är du!"
När jag säger att jag är snygg, då muttrar ni och skakar på huvudet. "Ner på jorden igen!" kommenterar ni.

VARFÖR är det inte okay att tycka om sig själv i dagens samhälle? (Ja, jag generaliserar, men ni förstår poängen.)

Förtydligande

Okay, sluta läs om ni inte är intresserade av hur jag menade med förra inlägget.

Såhär menar jag:

Vi säger att du skriver något på din blogg. Typ något ganska djupt, ganska filosofiskt. Två personer kommenterar det: en av dom tycker att det är det smartaste du någonsin skrivit, den andra tycker att det är det mest korkade som någonsin skrivits.

Vem tycker du är smartast? Förmodligen tycker du att personen som höll med dig är smart. Den andra personen är ju korkad som inte förstår!

Mer konkret exempel:

Earth Hour. Jag skriver att jag tycker att det är en bra idé för att spara energi och minska koldioxidutsläpp. Ni skriver att jag är korkad som har gått på myten om klimathotet och att ni verkligen inte tänker släcka några lampor, för det är ju bara folk som har gått på Al Gores skitsnack som tror på det där.

Jag tycker att ni är aspuckade som inte håller med mig. Ni skriver att det inte kommer att göra någon skillnad: jag säger, släcker hela Sverige ner så kommer det att göra skillnad. Det är ett sätt att förena mänskligheten och få oss koncentrerade på något annat än tv - spel. Jag tycker at det är löjligt att ha allting tänt bara för att. Släck ner en timme, vad skadar det?

Och här visar ju JAG att JAG är aspuckad. Ni får väl tycka och tänka vad ni vill? Jag kan ju ha fel. Världen kanske inte alls håller på att rasa samman i klimathotet. Jag kanske ojjar mig i onödan. Kanske, kanske inte. Men det är onödigt av mig att tycka att ni är korkade för att ni inte håller med mig.


Klarnar saker och ting?
Kram på er.

Du är smart om du håller med mig.



Dom flesta människorna har en benägenhet att säga att "du är ju riktigt intelligent!" till dom som håller med en. Och dom som inte håller med en, dom är kanske inte intelligensbefriade, men dom är fasiken inte smarta.

Har ni tänkt på det? Människor som tycker likadant som du själv, dom är smarta. Folk som inte håller med dig, dom är korkade.

Jag tror att alla skulle bli lyckligare om vi kunde se över gränserna ibland. (Jisses, vad filosofisk jag är såhär runt lunch. Hejda mig, annars vet jag inte var vi hamnar...!)


Earth Hour - hjälp till med att sprida budskapet!



Kom igen nu allihopa. Har ni hört talas om Earth Hour, organiserat av WWF?

Jag tycker att det är en riktigt, riktigt bra idé. Om alla släcker ner all sin elektronik den 28 mars så kommer det att spara en massa energi. Och det är klimatsmart!

Ni vet ju att jag tycker att man ska tänka på sina efterlevande och på planeten, det är något jag brinner för. Så om alla ni som läser den här bloggen släcker alla lampor och stänger av datorer, TV och radio, så kommer vi att kunna göra skillnad.

Lördagen den 28 mars klockan 20.30 till 21.30. Det är bara en timme. Jag vet att vi kan! Sprid gärna budskapet genom att skriva om det här på era bloggar, och bland era nära och kära.

Bandit Rock, citat



Jag har snöat in litegrann på Bandit Rock, ni vet, radiokanalen. Och idag när jag satt och lyssnade på radio, så sade värden en så smart grej:

"Jag mår sådär, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är för något, och då ska man inte tänka efter så mycket. Skit i det!"

Så himla klockrent. Jag vet att jag nojjar för mycket med mig själv ibland. Det där är verkligen något jag ska ta till mig.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se